Rörkappen 2003!

Vi har de senaste åren haft förmånen att segla en väldigt fin och snabb Albin Vega.
Med Vegan har vi varit med och fajtats i toppen, tyvärr fick ägaren för sig att sälja denna under vintern. (sinnesförvirring eller något liknande ?)
Här stod vi alltså med en intrimmad och tänd besättning men utan båt, vad göra?
Efter noggrant övervägande tog vi beslutet att segla med denna skribents motorseglare, en Albin 82. På detta sätt tänkte vi att vi verkligen får tillfälle att njuta av seglingen, -länge.

Årets rörkapp var lite speciell med tanke på att segraren skulle få behålla den vandringspokal som funnits i många år. Segraren skulle även få en första inteckning i den nya pokalen.
Den nya pokalen, som köpts in av tävlingsledningen, var otroligt ståtlig.
(Mycket snyggare än "The ugly mug", som vissa lägger ned miljontals med pengar på för att vinna) Många besättningar var antagligen lite extra "taggade" tack vare detta faktum.

Det såg länge ut som vi äntligen skulle få till ett startfält som är värdigt denna tävling,
tyvärr kom det några avhopp vilket gjorde att vi bara blev 9 st. båtar som gjorde upp om segern.

Alla ni som läser detta, gör ett försök att "ragga" upp fler deltagare till kommande år.

På fredagskvällen samlades alla båtar som vanligt på Bullandö, det vill säga nästan alla…
Den Sun Odyssey 47 som skulle seglas av Dahl med manskap kom aldrig fram.
På Lördagsmorgonen kommer istället skepparen utan båt, det visar sig att masten på båten är lite högre än beräknat vilket medför att båten ligger ankrad på andra sidan Djuröbron.
Masten är nu utan ankarlanterna i toppen då denna kördes av vid försöket att gå under bron.

Efter det vanliga skepparmötet klockan 10.00 börjar alla göra sig klara att lägga ut.
I detta läget blir man förvånad över många saker t.ex. att vissa använder bomkapellet som tomburksförråd, eller att man lägger ankar trots att man lagt till vid Y-bommar.
En deltagande båt, Vår, såg nog mest ut som ubåt eftersom den blev transferbåt till besättningen på 47-fotaren som inte kom under bron.
Att sedan nästan hela startfältet har vänt sina sponsorflaggor upp och ned får man väl ha förståelse för med tanke på fredagskvällen.

Väl ute på Kanholmsfjärden går första start klockan 12.00, andra start 12.10 och tredje start 12.20. Det blåser bra och vi samt Accenten som startar först seglar iväg på länsen mot första rundningsmärket. 

Tio minuter senare startar nästa startgrupp, då händer det som man inte vill ska hända;
Vinden dör ut totalt för oss och Accenten, vi drar åt handbromsen HÅRT och tvärstannar.

Det finns nästan inget som är mer frustrerande än att ligga helt still och se båtarna i nästa startgrupp komma stormande bakifrån. Som tur är, för oss, dör vinden ut även för dessa båtar vilket gör att vi nu är 6 stycken båtar som ligger på samma ställe och guppar.

Nu händer det som är ännu mer frustrerande, Omega 42án som startat 20 minuter efter oss, går lite närmare land och bara forsar förbi resten av fältet.
Att ligga helt still och guppa medan man ser (och hör) Omegan när den rusar förbi bara 100-200 meter ifrån oss andra var nästan overkligt. 

(Jag och säkert många andra på övriga båtar kunde dock inte se skönheten i detta utan var i full färd med att lära våra besättningsmän nya svordomar som antagligen hördes över hela Kanholmsfjärden)

Efter första rundningen började det dock blåsa igen och resten av seglingen blir en riktigt skön segling i sydvästlig vind 8-9 m/s.

Efter målgången går vi in mot Bullandö, vid Djuröbron ligger en Sun Odyssey 47 med för hög mast och väntar på oss. Dom skickar ut två man på bommen för att luta båten under bron samtidigt som vi tar deras spinnakerfall och drar i sidled.
På detta vis lyckas vi luta ned 47-fotaren nästan 45 grader så att dom kommer under bron.
(Tyvärr lyckas vi inte luta ned dom tillräckligt för att de två på bommen skall bli blöta i rumpan) 
Man frågar sig i detta läge helt lugnt; 
-Är det sådana här verkliga händelser som ger Lasse Åberg med flera sina uppslag för filmer?

Årets Vinnare blev, i år igen, Björn Pousette med sin Omega 42, detta trots att man i år satte upp spinnakern åt rätt håll från början i motsats till tidigare år när man vann. 
Besättningen på Omega 42an gjorde en kanonsegling, framförallt på första länsbenet när man inte gick i fällan att köra in i samma bleke som oss andra utan vågade gå en egen, lite längre, väg.
Vi gratulerar segraren och hoppas att ni hittar en hedervärd plats för den gamla bucklan att stå på. (Med tanke på det putsjobb som man hade lagt ned på denna buckla sedan förra årets vinst var det antagligen rätt båt som vann)
Den nya pokalen hoppas vi, som vanligt, att ni bara får behålla till nästa år.
Andra plats tog Ventim båt 2 (nästa år båt 1?) med Fredrik Steinwall som skeppare.
Tredje plats tog vi med en Albin 82 motorseglare, detta blev nog många förvånade över, men med den besättning som jag förfogar över är inget omöjligt. (skepparens kommentar)

Årets Vinnare: Björn Pousette med Omega 42
Årets nykomling: Expressen, Ventim båt 2 
Men vi kan glädja oss åt flera "nya" båtar ställde upp i årets tävling.
Årets lutning: Sun Odyssey 47 under Djuröbron
Årets Gentleman: Björn Pousette som i år själv tog hand om segerdoppet

Årets kom ihåg: Hjälp till att göra startfältet större kommande år.


Besättningen på båten som kom trea och som antagligen inte slutar le åt den placeringen förrän nästa år, önskar alla en riktigt skön SEGELSEMESTER.

/Joacim Adolfsson - Roth Scandinavia